Gud vad mycket som har hänt sedan sist. Jag är många nya upplevelser och händelser rikare. Förstå året på Universitet är avklarat, det gick fort och en uppdaterad Johanna växte fram för var dag som gick. Tredje terminen är nu i full gång och det är mycket som händer, framförallt inom mig. Allt är oförskämt bra men jag är ändå inte tillfreds. På många sätt är jag säkrare i mig själv än vad jag någonsin varit tidigare men till viss del blir det missvisande då jag samtidigt söker mycket bekräftelse hos andra. Det ska jag jobba bort, det är mitt nästa mål, lära mig att ge mig själv bekräftelse och vara stolt över alla mina sidor. Jag känner mig modig och strong i många situationer, jag är inte rädd för att kontakta nya människor, att prata inför en stor grupp eller skämta med läraren i en stor föreläsningssal. Det är en baggis. Det jobbiga är de nära relationerna, att bli omtyckt och sedd. Det spelar egentligen ingen roll att mina vänner ger mig komplimanger och visar att de bryr sig för jag tar inte åt mig. Det är jag och ingen annan som måste jobba med mig själv. Något som är återkommande är sökandet efter "bästa vänner" och kärlek och det hänger väl ihop med mitt bekräftelsebehov. Så ska det inte vara och här och nu har jag bestämt mig för att ändra mitt beteende och bli ännu starkare.
Vad behöver jag för att bli lycklig? Vad brinner jag för? Är det innebandy jag behöver, är det då jag mår som bäst och känner att inget kan stoppa mig? Bör jag fortsätta bygga goda kompisrelationer och växa genom det? Vad behöver jag? Oavsett är det bara jag som kan göra mig lycklig. Jag och ingen annan.
Kommentera